Händelserik dag
Imorse var det dags för rutinkoll hos barnmorskan. Det har ju aldrig varit några konstigheter så denna gången gick jag dit själv. Då visade det sig först att mitt socker har stigit och övergår det tillåtna. Det uppgick till 8,2 vilket är risk för graviddiabetes. Därför måste jag på koll tisdag den 13:de. Barnmorskan trodde dock att det var för att jag ätit frukost för tight inpå men för säkerhetsskull skall jag gå dit. Får hoppas att det inte är något.
Sen kom nästa smäll, då lyssnade vi på hjärtljuden på bebisen och då var det ett litet hack i dom tyckte barnmorskan. Hon sa att jag också hörde det (det gjorde jag säkert men tänkte inte på det). Hon sa att det troligtvis berodde på ett omoget hjärta ... visst låter det hemskt !! Jag blev livrädd och sa att jag ville undersöka det vidare. Då ringde barnmorskan Östra och fixade en tid till mig. Dom tyckte inte jag skulle åka in utan att det räckte om de skrev ett pm men Ulla propsade på att vi skulle få åka dit. Så jag och Jonas pallrade oss iväg till östra
Väl där fick vi först göra ett CTG - detta är en maskin som man sätter fast på magen för att mäta hjärtljuden. Detta visade sig vara svårare än tänkt då Roland bestämde sig för att han var akrobat och snurrade runt hela tiden, dvs hjärtljuden var svåra att lokalisera då han/hon vände och vred på sig hela tiden, sen hade han/hon även hicka. Till slut funkade det i allafall och då fick vi vänta på att få komma in till läkaren.
Sen inne hos läkaren så gjorde dom ett ultraljud till och kollade på hjärtat. Det såg bra ut !!! Dock såg man vid tre tillfällen att hjärtat slog små dubbelslag. Detta händer alla människor , även vuxna. Alla säger till mig att det inte är något farligt och att det är rätt vanligt att barnen har detta. Det kallas omoget hjärta och har med att retledningssystemet inte hänger med i tillväxten och avviker från den normala rytmen. Det brukar rätta till sig allra senast efter förlossningen, men de kollar alltid upp försäkerhetsskull. Läkaren sa till oss att vi absolut inte behövde oroa oss och vi behövde inte komma tillbaks på återkoll.
I och med att hon/han rör sig som han gör (hela tiden) så är det också ett tecken på att allt är bra.
När vi kom hem sen släppte shocken och huvudvärken kom i antågande. Så nu har jag legat och vilat i två timmar. Skall alldeles strax iväg till magplasket.
Känns skönt att vi kollade upp det och att det inte var något att oroa sig för, känns även kul att vi fått se den lille/lilla igen. Ha det bra
Sen kom nästa smäll, då lyssnade vi på hjärtljuden på bebisen och då var det ett litet hack i dom tyckte barnmorskan. Hon sa att jag också hörde det (det gjorde jag säkert men tänkte inte på det). Hon sa att det troligtvis berodde på ett omoget hjärta ... visst låter det hemskt !! Jag blev livrädd och sa att jag ville undersöka det vidare. Då ringde barnmorskan Östra och fixade en tid till mig. Dom tyckte inte jag skulle åka in utan att det räckte om de skrev ett pm men Ulla propsade på att vi skulle få åka dit. Så jag och Jonas pallrade oss iväg till östra
Väl där fick vi först göra ett CTG - detta är en maskin som man sätter fast på magen för att mäta hjärtljuden. Detta visade sig vara svårare än tänkt då Roland bestämde sig för att han var akrobat och snurrade runt hela tiden, dvs hjärtljuden var svåra att lokalisera då han/hon vände och vred på sig hela tiden, sen hade han/hon även hicka. Till slut funkade det i allafall och då fick vi vänta på att få komma in till läkaren.
Sen inne hos läkaren så gjorde dom ett ultraljud till och kollade på hjärtat. Det såg bra ut !!! Dock såg man vid tre tillfällen att hjärtat slog små dubbelslag. Detta händer alla människor , även vuxna. Alla säger till mig att det inte är något farligt och att det är rätt vanligt att barnen har detta. Det kallas omoget hjärta och har med att retledningssystemet inte hänger med i tillväxten och avviker från den normala rytmen. Det brukar rätta till sig allra senast efter förlossningen, men de kollar alltid upp försäkerhetsskull. Läkaren sa till oss att vi absolut inte behövde oroa oss och vi behövde inte komma tillbaks på återkoll.
I och med att hon/han rör sig som han gör (hela tiden) så är det också ett tecken på att allt är bra.
När vi kom hem sen släppte shocken och huvudvärken kom i antågande. Så nu har jag legat och vilat i två timmar. Skall alldeles strax iväg till magplasket.
Känns skönt att vi kollade upp det och att det inte var något att oroa sig för, känns även kul att vi fått se den lille/lilla igen. Ha det bra
Kommentarer
Trackback
